Ruvardag 13, gravid?

Mensen lyser med sin frånvaro. I tidigare försök har jag blött ordentligt redan nu. Andra symptom; lite yrsel, lite illamående, kniper och ilar i magen (inte hela tiden), trött. Kan det vara så att det äntligen lyckats? Dethär gick jag och funderade på under promenaden med hunden imorse. Då jag kom in gick jag raka vägen in på toaletten och gjorde ett test. Som visade svagt plus. Så jag är väl gravid nu då. Varför fotade jag inte hur det såg ut, stickan ligger i soppåsen nu. Börjar tvivla på vad jag såg. Officiella testdagen är imorgon så ska försöka hålla mig tills dess. Borde väl kanske också gå och köpa ett digitalt test. För säkerhets skull.

Ruvardag 7 - Hata hoppet

Lovade ju tidigare skriva om min skruvade inställning till hopp. "Hata hoppet" Och då passar det ju att ta det precis mitt i ruvningen, då man upplever massvis med symptom. Symptom som kan betyda att man är gravid, mensen är på kommande eller så är det bara biverkningar på Lugesteronet.

Nånstans inom sig själv väljer man då att hoppas. Har gjort det några gånger, det är ju trots allt min 4. IVF nu. Och precis alla gånger har jag fått bli besviken. Byggt upp förväntningar, googlat mammakläder, räkna hur långt jag är, när kommer babyn att födas, lagat en baby-ticker.... Tänkt att jag ÄR ju gravid. För att sen börja blöda, bara någon dag före testdagen, blivit tröstad av någon sköterska som övertygar en om att fortsätta med Lugesteronet tills testdagen. Det kan vara nidblödning, googlat på nidblödning, börjat hoppas igen...Testa; minus.
Man har klättrat upp på toppen av berget, berget av hopp. För att falla ner. Falla, falla, falla... Missfall, så här måste det kännas; för jag VAR ju gravid. Psykiskt.

Man mår aldrig så dåligt som i ruvardag 7. Där är jag idag, ruvandes på två embryon. Och hoppas.

Väntar på embryo(n)

Sist och slutligen gick tiden fort. Pickade i mig totalt 2000 enheter av Puregon och sedan Pregnylen. Plocket blev en fredag och gick nästan smärtfritt, tackvare lokalbedövning, lugnade och någon intravenös smärtlindring. Tappade lite greppet om det hela pga alla medicin som de tryckte i mig. 8 celler blev det och nu är planen att få tillbaks embryo på måndag.
Blev förresten mycket illamående av alla mediciner och spydde på vägen hem. Kom som en totalt överraskning för mig för det har inte hänt förr.
Jag har ingen aning om hur det har gått för de ringer tydligen inte under veckosluten från TAUS. Så vi inget val än att åka iväg imorgon och hoppas på det bästa.

Ägg på flykt?

8 dagar med Puregon bakom (dag 9 idag). Nu känner jag definitivt att något är på gång. Som vanligt i detta skede är jag rädd för att folliklarna ska börja poppa av sig själv. Osannolikt, men tänker på det då jag nyser t. ex. Helt sjukt, jag vet. Kontrollultra nummer 2 imorgon. Hoppas vi får veta dagen för äggplockningen också. Också i detta skede börjar hoppet infinna sig. Jag "hatar hoppet". Låter konstigt, men ska förklara mig i ett senare inlägg.

Äntligen på G

Så fick jag äntligen börja picka Puregon då. Skall erkännas att det började tära på husfriden med artificiella övergångsbesvär. Nytt för mig var att jag slipper Orgalutran denna gång. Fortsätter alltså med Synarela-puffandet som broms istället. Tackar för det! Orgalutran var rätt så jobbigt att picka i sej och sved gjorde den också.
Har fortfarande svårt med humöret, hopplösheten smyger sej på främst på kvällen då jag ska somna. Hur skall det gå? Kommer vi att sluta bara vi två eller kommer det att lyckas denna gång? Skall vi börja doptionsutredning i såna fall? Kommer jag att duga som mamma åt ett adoptivbarn?
Måste ju sluta oroa mej och hålla upp humöret, men det är svårt att styra sina känslor.

Nedreglering, slutet är nära

14 dagar Synarela bakom mig = 14 x 30 doser (så här lågt).
Först gick det bra och gladde mig åt att jag inte hade nästan några biverkningar. Minnsann, detta klara vi! Tills jag började gråta eller få raseriutbrott för minsta lilla. Och de senaste dagarna; svettas som aldrig förr. Minsta lilla promenad och jag är röd som en tomat och genomsvettig. Mensen anmälde sig i förmiddags för att sedan försvinna igen. Men det ÄR på slutrakan med nedregleringen i alla fall.

IVF nr 4

Just nu går jag och räknar ner till min fjärde IVF. Det blir långa programmet och IVF/ICSI. Snart är det dags att börja spraya Synarela, något som jag verkligen inte ser framemot. Har klarat av allt annat hittills sprutor, undersökningar, äggplockning, hormonsvängningar, misslyckanden, men nu känns det som om Synarela kommer att knäcka mej. Listan på biverkningar är lång och redan de vanligaste, som 1/10 personer får innehåller sådana "härligheter" som (och jag citerar):

Viktökning, snabba humörsvängningar, minskad sexuell lust, huvudvärk, värmevallningar, rinnsnuva, akne, muskelsmärtor, torra slemhinnor i underlivet, minskad bröststorlek, eksem (seborré) och ödem (svullnad).