Så fick jag äntligen börja picka Puregon då. Skall erkännas att det började tära på husfriden med artificiella övergångsbesvär. Nytt för mig var att jag slipper Orgalutran denna gång. Fortsätter alltså med Synarela-puffandet som broms istället. Tackar för det! Orgalutran var rätt så jobbigt att picka i sej och sved gjorde den också.
Har fortfarande svårt med humöret, hopplösheten smyger sej på främst på kvällen då jag ska somna. Hur skall det gå? Kommer vi att sluta bara vi två eller kommer det att lyckas denna gång? Skall vi börja doptionsutredning i såna fall? Kommer jag att duga som mamma åt ett adoptivbarn?
Måste ju sluta oroa mej och hålla upp humöret, men det är svårt att styra sina känslor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar