Ruvardag 13, gravid?

Mensen lyser med sin frånvaro. I tidigare försök har jag blött ordentligt redan nu. Andra symptom; lite yrsel, lite illamående, kniper och ilar i magen (inte hela tiden), trött. Kan det vara så att det äntligen lyckats? Dethär gick jag och funderade på under promenaden med hunden imorse. Då jag kom in gick jag raka vägen in på toaletten och gjorde ett test. Som visade svagt plus. Så jag är väl gravid nu då. Varför fotade jag inte hur det såg ut, stickan ligger i soppåsen nu. Börjar tvivla på vad jag såg. Officiella testdagen är imorgon så ska försöka hålla mig tills dess. Borde väl kanske också gå och köpa ett digitalt test. För säkerhets skull.

Ruvardag 7 - Hata hoppet

Lovade ju tidigare skriva om min skruvade inställning till hopp. "Hata hoppet" Och då passar det ju att ta det precis mitt i ruvningen, då man upplever massvis med symptom. Symptom som kan betyda att man är gravid, mensen är på kommande eller så är det bara biverkningar på Lugesteronet.

Nånstans inom sig själv väljer man då att hoppas. Har gjort det några gånger, det är ju trots allt min 4. IVF nu. Och precis alla gånger har jag fått bli besviken. Byggt upp förväntningar, googlat mammakläder, räkna hur långt jag är, när kommer babyn att födas, lagat en baby-ticker.... Tänkt att jag ÄR ju gravid. För att sen börja blöda, bara någon dag före testdagen, blivit tröstad av någon sköterska som övertygar en om att fortsätta med Lugesteronet tills testdagen. Det kan vara nidblödning, googlat på nidblödning, börjat hoppas igen...Testa; minus.
Man har klättrat upp på toppen av berget, berget av hopp. För att falla ner. Falla, falla, falla... Missfall, så här måste det kännas; för jag VAR ju gravid. Psykiskt.

Man mår aldrig så dåligt som i ruvardag 7. Där är jag idag, ruvandes på två embryon. Och hoppas.